Nio EL7 hoppar in i premiumligan med extra allt – och unikt batteribyte

Nio EL7 hoppar in i premiumligan med extra allt – och unikt batteribyte

Lästid: 11 min

Nu får tyska premiumligan se upp! Nio EL7 är en lyxig elsuv som är fullutrustad som standard. Och det går att byta batteri på 5 minuter – något som är unikt för Nio. Men det finns en del som skaver också …

Text och foto: Stefan Fredrikson

  • Därför ska du slå till: Nio EL7 är kvick, lyxig, säker och kul att köra.
  • Detta bara älskar man: Kvalitetskänslan är på topp, väldigt fina materialval.
  • Men detta är uselt: En modern bil utan Apple Carplay känns udda. Och hyra batteri är dyrt.

Audi, BMW och Mercedes har i årtionden lockat bilköparna med avancerad teknik och lyxigt påkostade modeller. ”Den tyska premiumligan” har bjudit på livets goda och nått stora framgångar för de som har råd.

Men nu blåser det nya vindar, både från väst och öst. Ett av de nya varumärkena är Nio som på kort tid lanserat fyra elbilsmodeller i Sverige: sedanmodellerna ET5 och ET7, mellanstora suven EL6 samt den stora suven EL7 – som vi testar i denna artikel.

Nio EL7 bjuder på en fantastiskt lyxig känsla och all teknik och utrustning är standard. Det är bara en exteriörkulör och större fälgar som går att välja till.

Gemensamt för Nios modeller är att de kan byta batteri i så kallade Power Swap-stationer. Just nu finns det 5 stationer i Sverige, den 6:e öppnar snart i Stockholm, den 7:e vid Arlanda och fler planeras under hösten och det kommande året. Att byta batteri tar cirka 5 minuter och när Nio förfinat tekniken ska det gå på 4 minuter.

Är det då dags för tyska premiumligan att kasta in handduken? Nja, inte riktigt. Nio EL7 har många positiva egenskaper men det finns också en del som tyvärr skaver illa.

Häng med i artikeln så ska vi se om Nio EL7 är den perfekta bilen för dig och familjen!

Här sitter man som en kung!

Fantastisk interiör

Design är vanskligt att recensera då uppfattningarna skiljer sig åt. Men kanske kan vi ändå enas om att Nio EL7 påminner lite om skandinavisk design, sparsmakad och helt befriad från bling-bling.

Den känslan finns även kvar när man sätter sig bakom ratten. Ett par diskreta metallytor blandas med snyggt sömmat ”veganskinn” (ingen kossa har kommit till skada) i klädseln. Det finns även inslag av åldrade träpaneler som är eleganta men förmodligen inte har några träfibrer alls.

Alla ytor är behagliga att ta på och det känns solitt. Passform och skarvar är snygga. Trycker man och klämmer så uppstår inget plastigt knirr och knarr i inredningen.

Framstolarna är väldigt sköna att sitta i och givetvis ingår värme, massage och ventilation. Dessutom tre luftkuddar för att ge optimal komfort. Passagerarstolen fram har ett justerbart stöd för underbenen.

Som grädde på moset är kupén nästan helt befriad från vindbrus och däckljud. Det märks när man pratar med varandra i bilen, ingen behöver höja rösten.

När det gäller komfort och upplevd kvalitetskänsla interiört hos Nio EL7 kan vi inte ge något annat än toppbetyg. Det är bara en handfull bilmodeller som kan erbjuda något som är så här bra.

Rymligt och lyxigt även bak.

Baksätet är väldigt bra

Vi ska inte glömma baksätet när vi pratar om den fina interiören i Nio EL7. Det är ännu ett trumfkort som slår de flesta konkurrenter när det gäller både utrymme och komfort.

Testförarens 193 centimeter hade inga problem i baksätet, det finns några centimeter kvar till både panoramataket och minst en decimeter till ryggstödet på framstolarna. Panoramataket är uppdelat i två sektioner och den främre är öppningsbar, ger lite cabrioletkänsla.

Även baksätet är eluppvärmt och har massage samt luftkuddar som ska förbättra sittkomforten. Det finns en liten bakåtvänd pekskärm i mittkonsolen som ger inställningsmöjligheter för detta, liksom ventilationen.

I baksätet finns även mugghållare i mitten av ryggstödet och två uttag för USB-C som kan ladda mobiler eller surfplattor. Helt klart en lyxig limousinekänsla i baksätet!

Det enda vi möjligtvis skulle vilja lägga till är en skidlucka i baksätet. Behöver man transportera något skrymmande så får en del av baksätet fällas.

Fäller man hela baksätesryggen så erbjuds ett långt utrymme, 188 centimeter. Nio har ett ”Camp Mode” för de som vill sova i sin EL7. Då ställs temperaturen automatiskt till 25 grader och ventilationen aktiveras. Dörrarna förblir låsta. För att inte batteriet ska dra ur sig helt så väcker bilen de sovande när det är 60 kilometers räckvidd kvar.

Designen är lite skandinavisk, sparsmakad utan bling-bling.

Körglad suv – om du vill

Vi kör igenom stadstrafiken och kommer ut på landsvägen. Nio EL7 förmedlar en rolig körkänsla, även om det här är en både hög och tung bil (som alla elsuvar).

Det finns 10 olika körlägen att ställa in för körningen, eller ”Drive Modes” som det heter på modern svengelska. Beroende på vad man väljer så resulterar det i stora skillnader i bilens uppförande. Gunga fram komfortabelt, eller känn hur hornen växer fram i pannan med full attack i kurvorna – bara att välja.

Till detta hjälper luftfjädringen och de elektroniskt styrda stötdämparna till. Det går inte att dölja alla fartgupp men på landsvägen svävar EL7 fram med bästa komfort.

Bidragande till denna roliga känsla är också toppeffekten på 653 hk och 850 Nm. Det är rejäla kraftresurser. Men det kräver att man går in i bilens menyer och väljer vilken prestandanivå man vill ha, vilket är lite udda. Varför inte bara låta gaspedalen avgöra?

Nio EL7 har rejäla bromsar.

Italienska Brembo-bromsar

Styrkänslan är också som den brukar vara på moderna bilar med elservo. Lite frånvarande men ändå med rätt ”tyngd”. Måste man panikbromsa så är EL7 utrustad med italienska Brembo-bromsar, vilket känns tryggt och påkostat.

Bromskraften återvinns i normala fall av elmotorerna. Det går att välja graden av bromsåtervinning och (nästan) bara köra med gaspedalen. Men bilen stannar inte helt, vilket är lite synd.

Ingen köper väl en stor, elektrisk suv och tror att man får en sportbil – vilket Nio EL7 inte är. Men upplevelsen bakom ratten är inte alls dum. Tummen upp för denna roliga körglädje, Nio!

Även bagageutrymmet är hyggligt stort.

Inte så snabb laddning

Den inbyggda omvandlaren hos Nio EL7 har en kapacitet på 11 kW. Mer än så brukar inte behövas för en trefas laddbox (AC). Då tar det 9:45 timmar att ladda från 0 till 100 procent.

Kapaciteten för snabbladdning med likström, DC, är begränsad till 125 kW. Det är, jämfört med de bästa konkurrenterna, lite i underkant. Att snabbladda 10–80 procent tar 30 minuter för 75 kWh-batteriet, 40 minuter med 100 kWh-batteriet.

Snabbladdning behöver man som regel bara på långresor. Annars laddas bilen hemma och den långsamma uppladdningen via laddbox är skonsam och ger batteriet en lång livslängd.

Men snabbladdning står i relation till räckvidd, som hos Nio EL7 anges till 367–391 kilometer med lilla batteriet (75 kWh) och 479–509 kilometer med stora (100 kW). De här siffrorna är inte dåliga, men heller inte bland de bästa i klassen.

Nio EL7 har värmepump som standard och det gynnar räckvidden på vintern. Utan värmepump är det mycket energi som går åt till att värma upp kupén.

Framför föraren sitter en låg skärm som visar de väsentligaste uppgifterna för körningen.

Ladda inte – byt batteri

Snabbladdning och räckvidd är alltså inte på topp, men Nio kan även erbjuda något helt unikt som kompensation – batteribyte!

Den stora batterilådan sitter under bilen och går att sänka ner. Bytet sker i Nios Power Swap-stationer. Innan året är slut ska det finnas 7 stationer i Sverige och 19 i Europa. Nätverket växer i snabb takt för att göra långresor enklare, både i Sverige och Europa.

Vi har testat batteribyte och har man gjort det några gånger sker det smidigt och tar inte mer än 5 minuter. Batteriet är då laddat till 90 procent, för att gynna livslängden. Man kan även välja storlek på batteriet, 75 eller 100 kWh. I framtiden kommer det dessutom ett batteri på 150 kWh (med samma yttermått som nuvarande).

Det här kan låta lite komplicerat men en Nio EL7 går (givetvis) att köpa, inklusive batteri. Till det kommer ytterligare två metoder. Man kan köpa bilen och hyra batteriet (med tjänsten "Battery-as-a-service"). Och slutligen går det att hyra/prenumerera både bil och batteri (tjänsten "NIO Subscription").

Att hyra batteri kan också ses som en försäkring som ger bilägaren extra trygghet. Nio kontrollerar sina batterier man får in vid byte och ser till att de som hyrs ut alltid är 100 procent fungerande med full kapacitet.

Tre val låter ju flexibelt och bra, om det inte vore för ett par stora MEN! 

1) Batteribyte är bara tillgängligt för de Nio-ägare som valt att hyra batteri (enligt något av de två alternativen, se ovan). De som köpt bilen med batteri får inte använda Power Swap-stationerna.

2) Att hyra batteri är relativt kostsamt. ”Lilla” batteriet på 75 kWh kostar 1.799 kronor i månaden, stora batteriet på 100 kWh kostar 2.999 kr/mån.

De som väljer stora batteriet får alltså betala nästan 36.000 kronor om året i hyra. En ganska hög kostnad för de som vill ha möjlighet till batteribyte.

Att kunna byta batteri och ”tanka” bilen på bara 5 minuter är en stor fördel hos Nio EL7, speciellt på långresor. Men hur ofta åker man långt på ett år?

En kompromiss som skulle göra Nio mer attraktiva vore att även erbjuda batteribyte till de som köpt sitt batteri. Det skulle förstås kosta en slant men att ha den valmöjligheten borde finnas.

Utrustningsnivån är hög och allt är standard hos Nio EL7.

Hög säkerhetsnivå

Nio EL7 är fullmatad som standard. Alla komfort- och säkerhetssystem ingår alltså, vilket är bra.

Säkerhetsorganisationen Euro NCAP krocktestade Nio EL7 i år och bilen fick full pott, 5 stjärnor.

Att räkna upp alla säkerhets-  och förarassistanssystem skulle ta en halv evighet. Vi kan sammanfatta det med att allt viktigt finns med.

Något som Nio EL7 är ganska ensam om, ännu så länge, är en långverkande och framåtriktad Lidar-sensor. Det är alltså en typ av ljusradar som ritar en finmaskig, tredimensionell karta av trafiken framför bilen. Till detta kommer 11 kameror, 5 radarsensorer, 12 ultraljudssensor, med mera. Alla bilder och data sammanställs i en Nvidia ”superdator" som Nio hävdar är 7 gånger mera kraftfull än det system som Tesla använder för sin Autopilot.

Lidar-sensorn innebär att Nio EL7 kan identifiera ett fordon nästan 700 meter framför bilen, gångtrafikanter på drygt 200 meter.

All denna teknik blir påtaglig när man ser den bild som bilen ritar upp av omgivningen, framåt och mot sidorna liksom bakåt. På skärmen ser man vilka bilar som ligger framför och bakom, lastbilar och bussar får sina egna markeringar.

Allt sammantaget känns det som att Nio lagt sig på en mycket hög nivå när det gäller förarassistans och säkerhet. De självkörande funktionerna utvecklas kontinuerligt och avpassas till de juridiska regler som gäller i olika länder.

Menysystemen är enkla och lätta att förstå.

Inget Carplay

Infotainmentsystemet i Nio EL7 styrs via en stående pekskärm på 12,8 tum. Framför föraren sitter en låg skärm på 10,2 tum som visar den viktigaste informationen för körningen.

Till det kommer en alldeles utmärkt head-up display som projicerar en bild på vindrutan. Där visas bland annat navigator/körriktning, hastighet och hastighetsbegränsning.

Även på skärmarna råder minimalistisk stil utan bling-bling. Enkelt och tydligt. Men inte lika grafiskt tjusigt som hos Mercedes, till exempel.

Nio har fattat samma beslut som Tesla och använder inte Apple Carplay eller Android Auto för att spegla mobiltelefonens appar. Synd. Har man en gång vant sig vid Carplay så är det svårt att vara utan.

En annan ovanlighet är den robot, ”Nomi”, som används för röststyrning. Ett litet runt huvud på instrumentbrädan visar i vilken riktning som Nomi pratar, som i skrivande stund inte förstår svenska. Hittar man rätt uttryck på engelska så kan Nomi vara ett snabbare sätt att nå funktioner, jämfört med att bläddra igenom olika menyer på pekskärmen.

Nomi är en "robot" som visualiserar röststyrningen.

Alla slåss i ett segment

Stora elsuvar har blivit ett veritabelt getingbo med många tuffa konkurrenter. Vilket kan låta lite konstigt, varför ska alla biltillverkare slåss om samma lilla segment?

Svaret är rätt enkelt, när man tänker efter. Elbilar är fortfarande ganska dyra att tillverka och batteripaketen är skrymmande. Och tunga, dessutom.

För att kunna ta tillräckligt betalt (och få någorlunda vinstmarginal) måste bilmodellen vara ganska stor. Små bilmodeller har mycket mindre marginaler. Det är egentligen bara Mini som kunnat ta bra betalt för en liten bil.

Suvar är populära bland bilköparna och i en högbyggd, stor suv går det att få plats med batteriet utan att inkräkta på kupéutrymmet. En stor elsuv är alltså både utrymmesmässigt logisk och ekonomiskt fördelaktig.

Men snart får vi förhoppningsvis mindre och billigare alternativ till de stora elsuvarna. Både Tesla och Volkswagen har aviserat att de ska presentera elektriska ”småbilar” inom kort.

Passagerarsätet fram är väldigt lyxigt utformat. Perfekt för en tupplur.

Väldigt bra, men …

Då är det dags att summera intrycken av Nio EL7. Bakom ratten eller sittande i baksätet är det tummen upp! Inte många bilar på marknaden når denna höga nivå.

Krocksäkerhet och förarassistans är på topp. Nio EL7 känns som en mycket säker och kompetent bil. Dessutom rolig att köra.

All utrustning är standard, både när det gäller komfort och säkerhet. Dragkrok är standard (2.000 kilo).

Men snabbladdning och räckvidd är däremot inte lika bra. Batteribyte är ju unikt men enbart för de som hyr batteri. Dessutom är batterihyran kostsam.

För de som kan köra en Nio EL7 som förmånsbil kan vi bara gratulera. Då slipper man fundera på kostnaderna och kan njuta av alla goda egenskaper. 

Att tanka el hemma är billigare än bensin och diesel. Numera är det dessutom skattemässigt ”gratis” att ladda på jobbet. Fordonsskatten är bara 360 kronor per år och EL7 får sannolikt en låg värdeminskning.

Men hur många privatpersoner kommer att köpa en Nio EL7? Och betala nästan 36.000 kronor om året i batterihyra? Här får nog Nio fundera ett varv till. Batteribyte är en ”USP” (unik försäljningsfördel) men alldeles för kostsamt för de flesta.

 

TEKNISKA DATA
Nio EL7 2023

Motor: Dubbla elmotorer, fram (180 kW) och bak (300 kW). Sammanlagd toppeffekt 653 hk (480 kW), 850 Nm. Fyrhjulsdrift.
Mått: Längd/bredd/höjd 4.912/1.987/1.720 millimeter. Axelavstånd 2.960 millimeter. Tjänstevikt 2.494 kilo. Bagagevolym VDA 658/1.545 liter. Max dragvikt 2.000 kilo (dragkrok är standard). Däckdimension 265/45-R21 (tillval, 28.000 kr), standard är 255/50-R20. 
Prestanda: 0–100 km/h 3,9 sekunder. Toppfart 200 km/h. Energiförbrukning 23,5–21,6 kWh/100 km (WLTP). CO2-utsläpp 0 g/km. Räckvidden är 367–391 kilometer med lilla batteriet (75 kWh) och 479–509 kilometer med stora (100 kW).
Pris: Grundpris utan batteri 839.200 kronor. De som väljer att hyra 75 kWh batteri betalar 130.000 kronor och sedan 1.799 kr/mån i hyra. Väljer man att hyra ett 100 kWh batteri betalar kunden 240.000 kronor och sedan 2.999 kr/mån i hyra. De som inte vill hyra köper EL7 med 75 kWh batteri för priset 969.000 kronor, med 100 kWh batteri är priset 1.079.000 kronor. Förmånsvärde: Nettokostnad vid 50 procent marginalskatt är cirka 5.250 kr per månad (100 kWh batteri) eller runt 4.500 kr/mån (med 75 kWh batteri). 

Laddkablarna förvaras under golvet i bagageutrymmet. Någon främre "frunk" finns inte på Nio EL7.
 

Senaste tester och provkörningar:

 

Nio ET5 utmanar premiumtyskarna – ladda inte, byt batteri istället

Ford Ranger Raptor V6 pickup – charmig, kapabel och inte ett dugg PK

Långtest: Mercedes-AMG GLE 63 S – ruskigt potent och plats för stora familjen

Mercedes T-klass 180 d – marknadens mest praktiska storkombi

Mazda CX-60 e-Skyactiv laddhybrid – rymlig och lyxig men inte alls sportig

Nissan Qashqai e-Power – smart och unik elbil som går på bensin

Ford Mustang Mach-E RWD Long Range – nästan alla rätt direkt

Audi RS 3 Sedan – blixtsnabb, oanständigt kul och prisvärd

Skoda Enyaq iV 80x Sportline – den prisvärda familjefavoriten

Mercedes EQE 350+ har suverän komfort, utmärkt räckvidd och EQS-lyx

Mercedes C 220 d T – klassisk dieselkombi och prisvärd premiumfavorit